Tiden går fort när man har roligt sägs det. Sen senaste inlägget har jag varit nere i Armenien och vänt. Jag är nu i Baku, Azerbaijan och flyger till Tehran, Iran imorgon kväll. Jag lär flyga till Iran för att få Visa on arrival och flygen från Armenien och Georgien var mil ifrån min milt sagt torftiga backpacking-budget. Därför tänkte jag att det ju var ett utmärkt tillfälle att ta ”genvägen” via Azerbaijan på väg till Iran. Istället för att lägga pengarna på en dyr flygbiljett så lägger jag hellre pengarna på att se ett annat land och kultur, om än flyktigt då jag bara kommer vara här 4 dagar totalt. Typ det enda jag visste om Baku och Azerbaijan innan var att Eurovision var här för några år sedan och svenska Loreen vann 😉

Anywho, över till Armenien! Jämfört med folket i Georgien och även Azerbaijan måste jag säga att Armenier är väldigt gästfria, välkomnande och generösa. Det verkar finnas någon slags formel som säger att desto rikare (pengamässigt) ett land är desto mindre gästvänliga och välkomnande blir befolkningen, tycker mig se samma tendens även i västvärlden och Sverige. Folk blir mer individualistiska och egoistiska känns det som. Som ni kanske gissat gillade jag alltså ”fattiga” Armenien skarpt och är det bästa landet jag besökt hittills på denna resan. Georgien kanske har vackrare natur och berg och Azerbaijan kanske är mer modernt och bekvämt men det underbara folket i Armenien slår de andra länderna på fingrarna. Undantag finns såklart och jag kanske bara hade flyt att jag träffade rätt folk, men de flesta resenärer jag pratat med håller med.

Under de 1,5v i Armenien hade jag sällis av en iransk tjej vid namn Niloo jag träffade på ett hostel i Tbilisi, vi klickade rätt bra och skulle åt samma håll så vi bestämde oss för att slå följe. Hon stannade dock kvar i Armenien när jag åkte upp mot Georgien och sen Azerbaijan. Som jag skrev i mitt förra inlägg åkte vi till byn Dilijan först på väg mot huvudstaden Yerevan. Själva byn är rätt tragisk på sina håll där ’centrum’ om man kan kalla det så främst består av gamla byggnader från forna Soviet som är antingen övergivna eller i väldigt dåligt skick. Det hjälper ju inte att de flesta byggnader från den eran är hiskeligt fula även när de är i gott skick 😛 Men runt Dilijan fanns det massa fin natur och gamla kloster som helt klart var mindre deprimerande.

Efter Dilijan tog vi bussen till Yerevan. Efter att ha vistats i Tbilisi någon vecka förväntade jag mig en stad som var ännu värre däran då Armenien ska vara ett fattigare land men tji fick jag. Staden är oväntat modern med många high-end affärer, breda gator, massa grönområden och parker, uteserveringar och en befolkning som är klart mer uppklädda och modemedvetna än Tbilisierna. Där Tbilisi kändes som en ännu lortigare variant av London med trånga snirklande gator kändes Yerevan som en modern stad i västvärlden med mer öppna ytor och torg. Eller så är det bara bypojken inom mig som behöver utrymme och som kände sig lite trängd och klaustrofobisk i Tbilisi 😉

Yerevan
Yerevan
Yerevan

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter några dagar drog vi iväg mot sydöstra delen av Armenien till byarna Goris och Tatev. Vi fick lite fel information av vårt hostel så vi åkte till en busstation där det inte gick några bussar till varken Goris eller Tatev. Vi gjorde det bästa av situationen och pröjsade för en biljett som tog oss nästan halvvägs, resterande bit löser sig på något vis tänkte vi. Att lifta är relativt vanligt i Armenien och vi tänkte att det är en upplevelse i sig. När vi hade hoppat av bussen i en by som heter Vayk tog det inte mer än 10 min innan vi satt i en bil på väg mot Goris. Vår välgörare var en kille från Armenien som kunde ett tiotal ord på engelska men det gick rätt fint ändå. Mycket teckenspråk och en hel del förstående nickande när man inte förstår gjorde att tiden förflöt relativt långsamt de cirka 2h bilresan tog. Lite frustrerande när man inte kan kommunicera med varandra..

Väl i Goris checkade vi in på vårt hostel som hade det typiskt svårgooglade namnet Hostel in Goris. Invånarna i byn bodde tidigare i grottor från de närliggande bergen av kalksten. Vi hade bara en hel dag i Goris så vi tillbringade den genom att besöka grottorna och de häftiga klippformationer precis intill byn. Dagen efter liftade vi till byn Tatev som är känt för sin fina natur och ett kloster som står på en klippa. Vi fick lift en bit av en väldigt trevlig Armenier som körde lastbil (Scania!) till Yerevan. Efter ca 10 min färd stannade han för att tanka, och passade samtidigt på att bju på kaffe, glass och läsk på macken. Såklart så vägrade han låta oss betala för oss vilket gav en sån där skön varm känsla i kroppen. Han som de flesta andra i landet tjänar säkerligen inte särskilt fett men de är ändå så givmilda. Efter några kilometer vid en korsning mot Tatev släppte han av oss och vi lyckades istället få lift av ett par ryssar på semester, de tog oss till byn Halidzor där man kan åka världens längsta gondolfärd till Tatev för en inte oförsumlig summa pengar. Vi försökte få lift bilvägen men då vi var hungriga och gondolen snart var oförskämd nog att stänga för dagen betalade vi för gondolen och åkte de 12 minuterna det tog oss till Tatev. Det var faktiskt värt pengarna så här i efterhand.

Goris
Goris
Goris

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl i Tatev hade vi bokat att sova i tält på Old Tatev B&B de två nätter vi skulle spendera där. Dock var våra värdar så generösa att de erbjöd oss att sova i ett eget rum istället för samma pris. Vi blev snabbt vänner med våra värdar som bestod av en familj där barnen Anna och Vagho skötte det mesta på gästhuset. Anna och hennes kompis Lena tog med mig och Niloo på en liten utflykt upp på ett berg för att se solnedgången över Tatev. Tyvärr missade vi dock solnedgången men vi tog igen det dagen efter när vi gick upp okristligt tidigt för att se soluppgången. Vi sov den natten i ett tält på en äng en bit ifrån Tatev så vi hade en fantastisk utsikt. Det var dock rätt primitiv övernattning utan något som helst liggunderlag eller kudde, så var kanske inte den piggaste och gladaste varianten av mig själv som väldigt osmidigt hävde sig ur tältet för att se soluppgången. Samma dag ska sägas att vi även besökte klostret och knatade ned i dalen bredvid till ett annat kloster och besökt några grottor av kalksten och badat lite i bäcken där.

Dagen därpå skulle vi ta oss tillbaka till Yerevan. Då vi hade haft så bra erfarenheter av att lifta så tänkte vi försöka ta oss hela vägen med hjälp av tummen. Efter ca 6 timmar och 5st olika fordon och mycket teckenspråk och dumt nickande senare kom vi hela vägen fram. Sista biten tog vi dock en buss måste jag motvilligt erkänna. Lite humor är att när man liftar går det ofta rätt fort fram, man sitter normalt rätt bekvämt, man kan veva ned rutan och få lite luft och kan till och med ha turen att bli bjuden på det ena och det andra godsaken. När man åker buss, och alltså betalar för sig, går det inte särskilt fort fram, man får oftast sitta som en inlagd sill och ventilationen består mest av andra medpassagerares utandningar..

Nu är jag alltså i Baku och reser vidare mot Iran imorgon. I Iran tänkte jag försöka bo på folks soffor så mycket jag kan. För ej insatta finns det flera webbsidor och communities (ex. couchsurfing.org) där man, utan att betala för sig, får bo hemma hos folk som är intresserade av att lära känna andra människor från andra kulturer. Som ni kan tänka er är det rätt meckigt att få till, men jag ska försöka så mycket jag kan då hostel i Iran gör lite ont i plånboken. I Iran tänkte jag bl.a. besöka Tehran, Tabriz, Kashan, Isfahan, Yazd samt Shiraz. Ser fram emot den kulturchock som väntar! Vi hörs om en stund igen, hej svejs 🙂

P.S. Bilder kommer senare, går tyvärr inte att ladda upp på den här rassliga linan.

 

 

2 Replies to “Armenien!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.