Detta inlägg vill jag tillägna min kära farbror Kjell som gick bort nyligen efter en tids jobbig sjukdom. Tankarna går till mina kusiner Kristina och Ylva som förlorat sin älskade pappa. Vila i frid.

 

 

Innan jag kom till Vietnam hade jag hört lite blandade åsikter om landet – vissa älskade det medan andra var mindre positiva. Jag måste dock säga att jag mest har positiva erfarenheter, kanske delvis för att mina förväntningar var rätt låga, men eventuellt också för att vi bara reste runt i södra delen av landet. Under Vietnamkriget stred socialistiska södra Vietnam, stödda av USA, mot norra kommunistiska Vietnam, stödda av forna Soviet och Kina. Som ni kanske vet förlorade södra Vietnam och landet fick kommunistiskt styre. Detta med att ’västvärlden’ stödde södra Vietnam verkar fortfarande sitta hårt inne bland vissa nordvietnameser då de flesta resande från väst man pratar med säger att folket generellt är mycket trevligare i södra Vietnam, och man kan till och med än idag bli riktigt dåligt bemött i norra Vietnam om man har otur..

Nog med historielektioner nu. Jag flög in till Ho Chi Minh City (tidigare Saigon) strax efter jul för att träffa min syster Malin som hade anlänt tidigare samma dag. Saigon är Vietnams största stad med ett invånartal på sisådär 8-9 miljoner, men saknar helt kollektivtrafik förutom några få busslinjer. Ni kan kanske tänka er trafikkaoset under rusningstrafik. Vietnameserna har en förkärlek till motorcyklar vilket de gärna kör runt på så fort som möjligt och gärna i kombination med att samtidigt bryta mot så många trafikregler som möjligt. Det här med att stanna för rödljus verkar mest vara en rekommendation. Lassa på en fullhög kyl(!)..? Eller kanske frakta en extra motorcykel på din motorcykel? Helt normalt. Köra på fel sida vägen? Ja, vadårå?! Köra om vid möte eller på fel sida – självklart! Stanna vid övergångsställ? Ain’t nobody got time for that..!

Det är med andra ord en upplevelse att korsa gatan i Vietnam. Det finns lite olika strategier som flitigt diskuteras i backpacker-kretsar. Det säkraste är att vänta tills någon local ska över vägen och tricket är då att hålla sitt ’offer’ mellan sig och trafiken. I avsaknad av en lokalinvånare är det bara att försöka hitta en liten lucka i trafiken och gå med stadig och bestämd takt över vägen, gärna med en höjd hand för att visa att man lever och gärna vill komma över vägen i det tillståndet också. Tänk er lite när delfiner jagar i fiskstim, fisktimmen rör sig dynamiskt runt delfinerna när de attackerar och det ser lite ut som en väl inövad dans. Så är det när man korsar gatan i Vietnam då motorcyklarna liksom strömmar runt dig och lyckas på något vänster undvika att ramma dig. Ibland lyckas ju dock delfinen fånga en fisk i stimmet.. 😛

Ho Chi Minh, Vietnam
Ho Chi Minh, Vietnam
Ho Chi Minh, Vietnam

 

Vi stannade bara en dag i Saigon då det inte riktigt var en stad man ville spendera någon längre tid i. Vi längtade båda ut till naturen och jag hade hittat en nationalpark några timmar från Saigon som verkade intressant. Vi köpte oss varsin biljett på en 20-sitsig minibuss och tillsammans med ca +35st andra vietnameser skumpade vi fram ca 6h tills vi kom till Cat Tien National Park nordöst om Saigon. Då hade jag och min väska blivit nerspydd ett par gånget av ett par åk-/magsjuka ungar som satt på små plastpallar i gången på bussen. Våra ryggsäckar höll också på att bli kvar på bussen då den började köra iväg innan vi hann få ut dem. Sånt hör till lite när man åker lokalbuss och betalar hutlösa 25kr för biljetten.

Väl vid nationalparken hyrde vi en bungalow på ett trevligt guesthouse precis vid floden. Totalt stannade vi fyra nätter i Cat Tien och hade det väldigt bra generellt. Bland annat gick vi en dagstur till Crocodile Lake vilket som namnet antyder inhyser krokodiler, en jäkla massa också. De är dock rätt så harmlösa då de inte blir så stora men någon tå, eller hand, kan man nog bli av med om man har otur.  Det var första gången jag såg krokodiler in the flesh (pun intended), så var en häftig upplevelse på så sätt. Vi hyrde cyklar i nationalparken och cyklade först några kilometer och gick sedan de sista kilometerna genom djungeln för att komma till sjön. När vi skulle cykla tillbaka tog vi en liten omväg och hade då turen att se ett par apor (langurer) hoppa runt bland träden och (o)turen att nästan köra över en stor kobra som låg helt stilla på grusvägen. Jag trodde det bara var en gren men blev rätt förskräckt när dito helt plötsligt började åla och väsa och ha sig..

 

Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam

 

Dagen efter gick vi en guidad tur med några andra från vårt guesthouse till en fladdermusgrotta djupt inne i djungeln. Det var en rätt häftig grotta då det gick att gå igenom den och komma ut på ett annat ställe. Vi fick se flera fladdermöss men konstigt nog tyckte de flesta inte så mycket om att bli lysta på med pannlampor och utrymde snabbt grottan. På eftermiddagen kajakade vi runt en liten sjö med massa små vattenvägar överallt med överhängande låga grenar fulla med spindlar och annat mysigt. Vart en del duckande och snirklande för att ta oss framåt tills vi insåg att vi inte kunde åka längre och var tvungna att ta oss tillbaka, samma väg..

Crossing a Monkey bridge
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
A very happy kitten
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam
Cat Tien National Park, Vietnam

 

Efter några dagar i djungeln tog vi oss istället till kusten och byn Mui Ne. Där vankades det strandhäng och några dagars chill. Mui Ne är känt för att vara en stor destination för kitesurfing, och nog stämde det allt. På eftermiddagen var det hundratals, not kidding, kite-surfare ute och prövade lyckan. Det var ett myller av kites i luften och det kändes som det bara var en tidsfråga innan de trasslar in sig i varandra eller någon stackars badares huvud får oväntat besök av en bräda. I Mui Ne åkte vi även på en heldagstur som vårt hostel anordnade, bland annat till en liten å som man gick i hela vägen till ett rätt mesligt vattenfall, vi åkte även ut till ett par mindre sanddynor som kändes lite malplacerade i tropiska Vietnam. Det hela andades massturism långa vägar men var helt okej ändå.

 

Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam
Mui Ne, Vietnam

 

Då Malin fått till en minimal solbränna tog vi oss istället upp bland bergen till frodiga Dalat, staden är en av de rikaste städerna i Vietnam då det är väldigt bördig mark och bra klimat för odling. Dalat ligger på ca 1500m höjd vilket ger ett väldigt behagligt klimat och man var faktiskt tvungen att ta på sig en tröja kvällstid. Det finns en hel del i natur- och upplevelseväg att göra i Dalat och dess närhet och vi tog oss dels ut på en heldagsvandring till Tiger Waterfall och åkte även på en guidad MC-tur med Easy Riders runt Dalat och fick uppleva och se en hel del på vägen, bland annat åkte vi till Elephant Waterfall, besökte en kaffeodling och en silkfarm. Kaffeodlingen var lite speciell då de producerade s.k. ’weasel poop coffee’ där. Det är egentligen inte vesslor utan en viss typ av mård (same-same). Mården älskar visst kaffebönor och käkar upp skalet men bajsar ut själva kaffebönan vilket då får en viss.. arom. Det ska vara en av världens dyraste kaffe att köpa men vi betalade ca 20kr för vår kopp vilket kändes ganska rimligt, straight from the source så att säga. Gott var det faktiskt, men känns inte helt okej då de små liven nu för tiden hålls i små burar utan golv för att maximera produktionen. Så ingen köprekommendation där om du är djurvän..

 

Dalat, Vietnam
Dalat, Vietnam
Dalat, Vietnam
True engineering!
Dalat, Vietnam
Tiger Waterfall
Dalat, Vietnam
Crazy House
Ethnic minority village
Drying coffee beans in an ethnic minority village
Dalat, Vietnam
Dalat, Vietnam
Elephant Waterfall
Elephant Waterfall
Elephant Waterfall
Elephant Waterfall
Coffee beans
Easy Rider tour
Silk worm cocoons
Killing machine..?
Silk production
Dalat, Vietnam
Dalat, Vietnam
Dalat, Vietnam
Dalat, Vietnam

 

Efter två veckors resande tillsammans var det tyvärr dags att säga hejdå till Malin som var tvungen att åka tillbaka till verkligheten igen i Sverige. Även om vår syster Johanna inte kunde följa med hade vi det ändå det väldigt bra och jag tyckte vi hann se och uppleva en hel del på den korta tiden vi reste ihop. Efter att Malin åkt hem satte jag mig ned och forskade lite vart jag skulle ta vägen härnäst. Jag fick en idé och började söka efter voluntärarbeten i närområdet och hittade ett barnhem i staden Kon Tum norr om Dalat som behövde hjälp, barnhemmet går vid namnet Big Family Orphanage och för intresserade har de en FB-sida här. Barnhemmet kändes helt rätt då jag rest runt i snart 6 månader och inte voluntärat något alls och känslan av att vilja göra någon skillnad, om än minimal, var stor. Kon Tum passade också bra då det ligger nära gränsen till Laos som jag ändå tänkt åka till när mitt Vietnamesiska visum löpte ut.

Barnhemmet drivs av en fantastisk kvinna vid namn Teresa och hennes make. Teresa är själv uppvuxen på ett barnhem i Kon Tum då hennes mamma gick bort tidigt och hennes pappa inte kunde försörja henne. På barnhemmet bor det totalt ca 35st barn i åldrarna 4-18 år och de är bara helt underbara. Även om de är väldigt fattiga och lever under väldigt enkla förhållanden är de alltid glada och möter en med ett glatt leende. Man blir snabbt väldigt fäst vid dem och det var svårt att säga farväl när jag väl var tvungen att ge mig därifrån. Samtidigt var det också rätt jobbigt att vara där då jag kände mig lite maktlös för att hjälpa dem och deras situation, men jag försökte hjälpa till där jag kunde och försökte också agera engelskalärare när det fanns tillfälle. Jag blev även medbjuden på bröllopsfest i Teresas hemby och där blev jag något överförfriskad då alla ville bjuda mig på deras hemmagjorda vin gjort på majs, ris, banan, whatever. Jag hade iaf väldigt roligt, det jag minns 😉

Då de behövde, och fortfarande behöver, pengar för att färdigställa deras byggnad lyckades jag, tillsammans med min familj och några vänner, samla ihop totalt ca 7000 kr vilket kändes väldigt bra. Tack så mycket alla som bidrog! 🙂 De kan nu fortsätta en bit för att få sin byggnad klar och kommer börja bygga toaletter samt dra in el i byggnaden. Om någon mer vänlig själ känner för att bidra är det väldigt enkelt via denna länk här, alla bidrag är varmt välkomna och gör stor nytta!

 

Orphanage
Orphanage
The dormitory
Kitchen
Kon Tum, Vietnam
Kon Tum, Vietnam
Kon Tum, Vietnam
Most of the children
Wedding party – Teresa sings karakoe. As you do.
The groom, Teresa, her husband, and the bride
Rice wine, yum.
A very very drunk me

 

Efter 10 dagars volontärande fick alla sig en varm kram och jag tog bussen till Laos där jag befinner mig nu. Närmare bestämt staden Pakse i södra Laos, se den röda markören i kartan nedan 🙂 I morgon har jag planer på att hyra mig en liten scooter några dagar och köra söderut och besöka ett par tempelruiner, en nationalpark och chilla i ett område i Mekong-floden som kallas 4000 Islands. Hej svejs på ett tag!

 

 

 

One Reply to “S. Vietnam”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.