De senaste 8 veckorna har jag roat mig kungligt i Laos, och sedan även norra Vietnam!

Förutom några anekdoter från andra resande visste jag inte mycket om det lilla landet Laos innan jag åkte hit. Självklart måste jag ju därför börja med en ny-googlad historielektion. Mellan 1964 och 1973 släppte USA mer än 2 miljoner ton bomber över Laos vilket gör landet till det mest bombade landet i världen per capita. Överallt ser man gamla rostiga skal från bomber som nu används som informationsskyltar, dekor, blomkrukor, bänkar etc. På populära turistmål ute i naturen brukar det också sitta skyltar som varnar för att gå utanför markerade leder då det sannolikt finns blindgångare i området. Runt 30 % av alla bomber som släpptes detonerade ej så det är fortfarande ett stort problem i dagens Laos där flera hundra skadas eller dödas varje år..

Nu över till lite muntrare historier! Jag började min resa i Laos med att hyra en nätt liten mc i Pakse och med den tog jag mig söderut och besökte tempelruinen Wat Phou. Templet var en gång i tiden del av Khmerriket tillsammans med lite mer kända Angkor Wat i Kambodja. Jag besökte Angkor Wat för några år sedan och kom ihåg att det var väldigt imponerande men väldigt mycket turister. Wat Phou har mycket färre ruiner men samtidigt ska det vara mycket mindre turistigt, vilket kändes perfekt för mig. Dock så hade jag helt missat att en stor årlig festival pågick i Wat Phou just den veckan jag var i södra Laos. Så det var med andra ord mindre imponerande ruiner än Angkor Wat med den extra bonusen av ännu mer folk. Inte riktigt den lugna och spirituella upplevelsen jag hade föreställt mig och jag flydde ganska snabbt fältet. Istället brummade jag runt med min lilla röda trotjänare Honda Wave 110cc på knappt farbara stigar förbi risodlingar och bambuhus och besökte ett fint gammalt buddhistkloster med några unga munkar som ville lira boll.

Champasak, Laos
Champasak, Laos
Champasak, Laos
Champasak, Laos
Champasak, Laos
Champasak, Laos
Champasak, Laos
Champasak, Laos

 

Bestyckad med min motorcykel tog jag mig sedan öster om Pakse till ett område som kallas Bolaven Plateau. Där gjorde jag en femdagars-loop med min mc och besökte en herrans massa vattenfall på vägen. Friheten i att ha sin egen motorcykel och köra i den takt man vill och utforska småvägar är fantastisk. Säkerheten är dock kanske inte tipp topp då vägarna är av ytterst tveksam kvalité och vissa bilister/bussister har mindre respekt för motorcyklister. Men sånt bortser man lätt ifrån när man njuter av vinddraget och motorljudet när man pinar sin stackars mc uppför de stundom branta och snirkliga vägarna som utgör Bolavenplatån.

Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos
Bolaven Plateau Loop, Laos

 

Efter något för många vattenfall (tror jag besökte 10-12st totalt) lämnade jag lite motvilligt tillbaka min mc hos Miss Noy i Pakse och tog mig norrut mot Thathek med lokalbuss. Enligt Google Maps skulle resan med bil ta ca 5h – med lokalbussen: 9,5h. Jag har lärt mig av erfarenhet att när man åker lokalbuss i Laos kan man i stort sett dubbla tiden det bör ta med vanlig bil. Lite humor är att bussen var en väldigt nedgången trotjänare från 80-talet som absolut sett bättre dagar och någon lustigkurre hade haft mage att klistra på bokstäverna ”VIP” på den. Efter en hel dags skumpande på Laos vägar kände jag mig som en ganska oviktig person och när vi väl kom till Thathek hade solen gått ned för länge sen och jag tog in på ett guesthouse och slocknade ganska snabbt. Man blir tydligen trött av att inte göra någonting.

I Thathek väntade en till motorcykeltur. Denna gången vankades det dock inte vattenfall utan istället grottor, i överflöd. I stort sett hela loopen är full av kalkstensberg som till synes skjuter upp från tomma intet och det är en fröjd att susa fram på vägarna och njuta av utsikten. (Med ’susa fram’ menar jag förresten en maxfart på galna 60km/h, vilket på min lilla mc kändes som 120..). Loopen avslutas med grottan Kong Lor som är en rätt häftig upplevelse där man med en longtail-båt kör 7km på en flod genom ett berg och kommer ut på andra sidan. På vägen lär man ibland hoppa ur båten och ta sig förbi grundare partier och vattenfall. Allt i beckmörker med en pannlampa som enda ljuskälla.

Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos

 

På vägen till Kong Lor passerar man byn Tha Lang. Området runt byn är rätt spektakulärt då det är helt översvämmat med massor av döda träd som står under vatten. Den höjda vattennivån är till följd av Laos största damm som byggdes för 10 år sedan och myndigheterna tyckte tydligen inte det var lönt att avverka skogen innan de täppte igen dammen, vilket har lämnat efter sig ett ganska kusligt landskap och ger namnet skogskyrkogården en lite annan betydelse. Se bilder och en kort filmsnutt nedan som visar hur det ser ut. Läs mer om dammbygget här om du är intresserad!

Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos
Thathek Loop, Laos

 

Efter Thathek tog jag mig till Laos huvudstad Vientiane. Det är en skön liten stad med väldigt lite att göra – vilket är en del av dess charm och attraktion. Vientiane är staden där man tar det lugnt och njuter av livet med en kall Beerlao i handen. När jag inte drack öl besökte jag Laos svar på Arc de Triomphe, vilket i stort sett är en pimpad betongkloss. På byggnaden sitter en stor officiell skylt där den rätt självkritiskt kallar sig själv ”monster of concrete”, väldigt komiskt och träffsäkert. Betongen donerades en gång i tiden av USA och var tänkt att användas till en ny flygplats, men de lokala myndigheterna hade tydligen andra prioriteringar. Lite trotsigt är monstret snäppet högre än originalet i Paris, sannolikt inte en tillfällighet.

Vientiane, Laos
Vientiane, Laos
Vientiane, Laos
Vientiane, Laos
Vientiane, Laos
Vientiane, Laos
Vientiane, Laos

 

Tre dagar i Vientiane kändes rätt lagom och jag tog mig därefter till Vang Vieng nordöst om Vientiane. Staden är känd för sin ”tubing” där man sakta glider nedströms i en flod sittandes i en däckring och där barer kastar ut linor och drar in en till kanten. Väl vid baren intas det alkohol i alla dess former och färger. När man fått nog tar man sin ring och flyter vidare till nästa bar, får sig en ny lina kastad till sig, rinse and repeat.

 
Efter att det gått något överstyr och flertalet personer dog årligen på alla möjliga och omöjliga sätt har myndigheterna slagit ned ganska hårt på barerna runt floden. I dagsläget är det enbart ett fåtal kvar och det är inte samma dödsparty som det var för några år sedan. Pun intended. När jag ”tubade” var det en rätt lugn tillställning där vi mest satt och pratade och drack öl i solen och lyssnade på musik. Istället för fulla ”tubare” är floden nu full av koreanska turister i kajaker som mer eller mindre vet hur man paddlar, eller simmar för den delen.

Vang Vieng, Laos

 

Några bakfylledagar senare och jag befinner mig i Luang Prabang vilket var Laos huvudstad en gång i tiden. Staden kännetecknas av sin franska arkitektur och många tempel och kloster och är nog Laos mest turistiga stad. Jag var där under Chinese New Year vilket tydligen betyder att staden svämmar över av kineser och hotellpriserna skjuter i höjden. Jag bytte boende tre nätter i rad innan jag hittade ett boende som hade plats mer än en natt. Jag kan inte säga att jag gjorde särskilt mycket i LP men var iaf duktig på att dricka öl (igen) och äta god mat, så lite cred ska jag ha ändå tycker jag. I staden finns det en populär bar som heter Utopia och den lever nästan upp till namnet. Det är väldigt lätt att bli fast där ett par timmar eller en hel eftermiddag, dag. En dag tog jag mig dock till den största turistattraktionen, vattenfallet Kuang Si vilket är ett vattenfall i tre nivåer och påminner mycket om vattenfallet Erawan i Thailand för er som varit där. Se nedan för en kort video och några bilder.

Utopia, Luang Prabang, Laos
Luang Prabang, Laos
Luang Prabang, Laos
Luang Prabang, Laos
Luang Prabang, Laos

 

Tre timmar norr om Luang Prabang ligger byn Nong Khiaw vilket jag besökte på vägen mot norra Vietnam. Byn ligger vackert belägen vid en flod med omslutande berg och vägen dit var rätt spektakulär med slingrande hårnålskurvor upp och ned för berg och dalar. Rätt otippat för att vara mig gick jag upp okristligt tidigt en morgon och besteg ett av bergen vid byn för att se soluppgången. Hela dalen var svept i metertjock dimma och det var galet vackert när solen gick upp. Se ett par bilder och en kort time-lapse jag skapade nedan från soluppgången.

Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos

 

Jag åkte även på en guidad tur till ett område som kallas 100 Waterfalls. Som namnet kanske antyder innefattade turen vatten och vattenfall. Samt väldigt blöta skor då man går uppströms i en bäck uppför en himla massa vattenfall, tills man till slut når toppen och man blir belönad med en väldigt vacker utsikt, och lunch! 😉 På vägen besökte vi även ett par minoritetsbyar, vilket var väldigt intressant då man fick se hur invånarna bor och lever när de är så avskärmade från omvärlden. Tyvärr går dock inte mitt skägg hem bland barn då det nu hänt flera gånger att små barn glott storögt och skräckslaget på mig och sedan sprungit till mamma gråtandes. Väldigt komiskt men hoppas jag inte gett dem alltför stora men för livet 😉

Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos
Nong Khiaw, Laos

 

På vägen mot Vietnam stannade jag till kort i Muang Ngoy som ligger en timmes båtfärd uppströms från Nong Khiaw. Väääldigt avslappnad stämning, här går livet verkligen i sakta mak. Efter ett par lugna dagar i hängmattan hoppade jag på en båt för en fem timmars färd upp till byn Muang Khoua. Därifrån tog jag sedan bussen till Vietnamesiska gränsen.

Muang Ngoy, Laos
Muang Ngoy, Laos
Muang Ngoy, Laos
Muang Khoua, Laos

 

Det är i Vietnam jag nu befinner mig, närmare bestämt Hanoi. De senaste två veckorna har jag förutom Hanoi även besökt Ha Giang och Ninh Binh, hur det var där berättar jag i ett senare inlägg 🙂 Lovar nästan att inte vänta ytterligare 8 veckor tills det inlägget kommer.

Imorgon flyger jag ned till Australien och Melbourne. Jag skippar med andra ord Malaysia och Indonesien som tidigare var tänkta resmål på väg ned till Australien. Då jag inte vill komma till Melbourne iklädd vinterskrud bestämde jag mig för att hoppa över ett par länder. Eventuellt tar jag dessa på ”hemvägen” när jag är klar med Australien och Nya Zeeland 😉

 

Just det, jag passade också på att byta design på sidan! Wow. Much design. Very Colour. Many edits. Such swag.

Doge approves

 

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.